Varför du inte kan ta FN:s fördömanden på allvar

Människorättsrådet samlat i FN-byggnaden i Geneve (Foto: United States Mission Geneve, flickr.com)

Ett antal organ i FN-systemet är sjukligt besatta av Israel. Här är siffrorna som bevisar det. Det finns anledning till varför israelerna är mycket mer negativa än andra till FN.

Det är viktigt att vara extremt kritisk till FN -initiativ”, säger den norska statsvetaren Janne Haaland Matlary. Det är särskilt viktigt att vara extremt kritisk till FN:s resolutioner mot Israel. “Den som tror att det som händer i FN har någon form av hög moralisk kvalitet som är värt att begå nationellt självmord för, som Israel förväntas göras, kanske inte helt har förstått vad som verkligen händer i FN, “skrev Odd Myrland, MIFF:s dåvarande tidningsredaktör, redan 2005.

FN är en mobbningsklubb

FN-systemet har i decennier använts av palestinierna och deras arabiska allierade, muslimska och odemokratiska länder till att mobba Israel.

Det är mobbning när någon blir dåligt behandlad flera gånger av samma personer. Det kan handla om utfrysning, elaka kommentarer, hot, förtal, ryktesspridning. Kränkningarna ska vara märkbara och tydliga och de som utför den, ska vara medvetna om det, enligt Skolverket. Det är precis så som Israel behandlas i FN.

Här är siffrorna som visar den diskriminerande behandlingen, som bara Israel utsätts för. Huvudkälla:  UN Watch

Fördelning av FN:s generalförsamlings fördömande resolutioner under 2015

Fördelning av FN:s människorättsråds (UNHRC:s) fördömande resolutioner 2006

Fördelning av FN:s kvinnokommissions (CSW:s) fördömande resolutioner 2015

Ett antal resolutioner antas år efter år rutinmässigt mot Israel utan några väsentliga förändringar i ordalydelsen. 

År 2020 antogs 17 resolutioner mot Israel i FN:s generalförsamling (UNGA), enligt UN Watchs databas. Som jämförelse antog FN bara 6 resolutioner mot alla andra länder i världen. Afghanistan, Myanmar, Ryssland, Syrien, Nordkorea och Iran fick alla en enda resolution mot sig, trots grova brott.

År 2019 antogs 18 resolutioner mot Israel i FN:s generalförsamling och bara 8 mot alla andra länder i världen. Två mot Ryssland, och en vardera mot Afghanistan, Nordkorea, Iran, Syrien, Myanmar och USA.

Mönstret har varit det samma i åratal, här är bara några exempel. År 2015 fanns det till exempel 20 resolutioner mot Israel, 7 mot alla andra länder i världen.

Plenisalen för FN:s generalförsamling i New York. (Foto: Wikimedia Commons)

Varför så många resolutioner mot Israel?

Röstningen i FN:s generalförsamling, människorättsrådet och andra FN-organ handlar om att främja staternas egna intressen Röstningen handlar inte om att hitta de bästa och mest moraliskt korrekta lösningarna på problemen. I ett system där det finns 57 muslimska stater, varav 22 är arabiska och dessa bildar allianser med stora delar av resten av världen, har den enda judiska staten ingen chans.

 

Eftersom arabländerna har ett eget intresse av att använda FN-systemet för att diskriminera Israel, har separata kommittéer och rutiner inrättats som årligen leder till resolutioner mot Israel i FN:s generalförsamling.

Sverige försvarar inte Israel

Är Sverige mer neutral än arabländerna och följer Sverige internationell lag? Inte det minsta!

Av alla resolutioner om Israel som antagits i FN:s generalförsamling sedan 2015 har Sverige fördömt Israel 92 gånger och aldrig röstat emot ett fördömande. Vid 79% av omröstningarna har alltså Sverige ställt sig på den arabiska och muslimska sidan och bara vid 21% vågat lägga ner sin röst. Men aldrig ställt sig på Israels sida. Aldrig.

Ett exempel på svensk bias

2020 ville Syrien, Nordkorea, Irak, Libanon, Jordanien, Palestina (som inte är en stat), Marocko med flera fördöma att Israel, i ett försvarskrig mot Syrien, tagit Golan. Syrien hade upprepade gånger beskjutit Israel från Golan och anfallit Israel därifrån 1948, 1967 och 1973 i syfte att utradera landet och befolkningen. Då har försvarande stater enligt internationell rätt att annektera området. Golan behöver vara i säkra händer och syriska regimen har förlorat sin rätt till området. Även Israel måste omfattas av denna internationella rätt. Resolutionen tog inte heller upp det syriska ledarskapets massakrer på den egna befolkningen, på dess stöd till det iranska kriget mot Israel eller dess sponsring av terrorism.

Sverige ställde sig på diktaturernas och de muslimska staternas sida i FN.

Norge har samma bias

Vårt grannland Norge är inte bättre. De ställer sig också på mobbarnas sida av egenintresse. Det är helt ofarligt att vara med på att skada hackkycklingen. 2017 avvisade Norge USA:s rätt att själva bestämma var de anser att deras ambassad ska ligga. Sverige då? Vi höll med om att USA inte ska bestämma det själv.

Det naiva förtroendet för FN hos många svenskar beror ofta på okunskapen om intriger, kohandel och brott som gömmer sig bakom kulisserna i FN. Men även bland många som känner till det omoraliska i FN-systemet, är lojaliteten tyvärr lika stark som i religiösa sekter.

Generalförsamlingen ger ingen rätt

Generalförsamlingens resolution är inte bindande och ger ingen folkrätt, men används ända av oseriösa debattörer, som en slags lag. Säkerhetsrådets resolution ger däremot rätt. Men fakta, moral och att behandla alla stater lika – det hindrar bara de som vill förstöra Israel.

Tonen i FN-resolutioner är en annan mot Israel

FN:s resolutioner mot Israel skiljer sig, inte bara i mängd utan också i ton. Formuleringar riktad mot Israel kännetecknas av överdrifter, selektivt urval och systematisk faktabrist, som skulle kunna skapa balans i sammanhanget.

 

Resolutioner mot andra länder är ofta diplomatiska, respektfulla och innehålla beröm. Till exempel, medan Sudan fortfarande styrdes av Omar al-Bashir och efterlystes av Internationella brottmålsdomstolen för folkmord, innehöll FN:s råd för mänskliga rättigheter ord som lovordade Khartoum-regeringen och internationellt bistånd uppmuntrades.

Odemokratiska länder dominerar FN-organen

62% av medlemsländerna i FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC) är inte demokratiska stater. Dessa har alltså majoritet, när rådet röstar om mänskliga rättigheter. UNHRC är sjukligt besatt av Israel, som är det enda landet i världen som har fått en egen, stående punkt på varje dagordning.  Bland medlemmarna i FN:s råd för mänskliga rättigheter finns några av världens värsta förbrytare mot mänskliga rättigheter som Kina, Kuba, Egypten, Eritrea, Libyen, Mauretanien, Nigeria, Pakistan, Qatar, Ryssland, Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Venezuela. Rådet har engagerat antivästerländska och diktaturstödjande människor som experter på mänskliga rättigheter, som Jean Ziegler och Alfred de Zayas. Lyckligtvis har flera europeiska länder börjat reagera på den anti-israeliska aktiviteten i UNHRC. Storbritannien krävde 2019 att den fasta punkten på dagordningen för att kritisera Israel, ”Item 7”, skulle tas bort. Den underminerar hela organisationens trovärdighet och försöker få oss att tro att ”ena sidan ensamt har monopol på fel”, sa utrikesminister Jeremy Hunt.

60 procent av medlemsländerna är inte demokratier. År 2019 valdes Iran in i en arbetsgrupp och Irak valdes till vice president. FN:s kvinnokommission har aldrig tagit upp en enda resolution mot Saudiarabien, Jemen, Kongo, Pakistan och Iran – länder som systematiskt kränker kvinnors rättigheter. Det enda landet som FN-kommissionen för kvinnor årligen fördömer är Israel, det enda landet i Mellanöstern där kvinnor har fulla rättigheter.

FN-kommissionen för kvinnors status behandlar den arabisk-israeliska konflikten som en kvinnosaksfråga. I verkligheten är det en geopolitisk och militär konflikt. Den årliga resolutionstexten ignorerar systematiskt kvinnoförtryck i det palestinska samhället, som hedersmord, våld i hemmet, våldtäkt och andra områden där kvinnor diskrimineras.

74 procent av medlemsländerna i kommittén är inte demokratier. 2015 antogs “Palestina Return Center” som partner, trots att den är ansluten till terrororganisationen Hamas. Organisationer som arbetar för att ta itu med verkliga frågor om mänskliga rättigheter hindras.

59 procent av medlemsländerna är inte demokratier. År 2019 valde UN Women det land som rankas längst ner vad gäller jämställdhet – Jemen – för att bli vice ordförande i styrelsen. UN Women har också samarbetat med ett antal andra länder där kvinnors rättigheter systematiskt kränks. UN Women Palestine har anställt personer från anti-israeliska organisationer, personer som har kämpat för en bojkott av Israel och publicerat antisemitiskt innehåll på sociala medier. UN Women Palestine stödde ett kvinnocenter uppkallat efter Dalal Mughrabi, terroristen som ledde attacken där 38 israeler dödades 1978.

62 procent av medlemsstaterna i FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur är inte demokratier. Från 2009 till 2014 antog UNESCO 46 resolutioner mot Israel, 1 mot Syrien och 0 mot alla andra länder i världen. UNESCO har upprepade gånger förnekat den judiska kopplingen till Jerusalem och Hebron. År 2011 valdes Syrien in i UNESCO:s kommitté för mänskliga rättigheter. År 2013 hedrade UNESCO Che Guevara, trots att han ledde de första avrättningsgrupperna i den kubanska revolutionen.  Che Guevara grundade arbetsläger som senare skulle användas för att fängsla homosexuella, politiska fångar och AIDS-sjuka.

Sverige måste stoppa stödet till FN:s särbehandling av Israel

Varje år antar FN:s generalförsamling, FN:s råd för mänskliga rättigheter, FN:s kommission för kvinnor, Världshälsoorganisationen och UNESCO oproportionerliga och ensidiga resolutioner som drabbar Israel. Samtidigt bryr man sig inte om kränkningar av mänskliga rättigheter för miljoner människor världen över.

UN Watch databas visar till exempel att FN:s generalförsamling 2018 antog 21 ensidiga resolutioner mot Israel, medan länder som Iran, Syrien, Nordkorea, Krim, Myanmar och USA bara fick en resolution var mot sig.

Under samma period antogs inga resolutioner alls om situationen för mänskliga rättigheter i Kina, Venezuela, Saudiarabien, Vitryssland, Kuba, Turkiet, Pakistan, Vietnam, Algeriet eller 175 andra länder.

Det samma ser vi i UNHRC. Sedan rådet inrättades 2006 har fler resolutioner antagits mot Israel än mot Iran, Syrien och Nordkorea tillsammans. UNHRC har också kallat till fler brådskande möten och utredningar av Israel än något annat land. Genom att ha Israel som en permanent agenda vid varje möte, fortsätter de att diskriminera landet.

Alla regeringar måste hållas ansvariga för sin hantering av mänskliga rättigheter. Ändå är FN:s praxis att fokusera oproportionerligt på Israel.  Samtidigt ignoreras grova och systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna i resten av världen. Därmed har FN ett politiserat, selektivt, partiskt och subjektivt uppträdande.

FN-resurserges till ensidiga och politiserade rapporter som riktar sig mot Israel. Det innebär att offer för kränkningar av de mänskliga rättigheterna i länder som Kina, Pakistan och Zimbabwe samtidigt ignoreras.

Sverige har röstat emot Israel i 79%, lagt ner sin röst i 21% och aldrig stött Israel sedan 2015

Som framgår av UN Watch databas har Sverige röstat för 79 procent av FN:s generalförsamlings resolutioner riktade mot Israel. Vi har under denna tid aldrig tagit ställning för Israel – 0 procent stöd.

Sverige går alltså emot principen om jämlikhet som är förankrad i FN-stadgan och värderingar som universalitet, opartiskhet och objektivitet, som anges i Human Rights Council grundningsdokument, UNGA-resolutionen 60/251.


Sverige måste följa FN:s grundprinciper genom att stoppa FN:s besatthet att göra Israel, världens enda judiska stat, till en syndabock. Det är dags för FN att sätta stopp för fördömanden och fördomar och istället börja främja mänskliga rättigheter för alla.

De årliga resolutionerna i FN:s generalförsamling är kopior

Av de 17 resolutionerna mot Israel i FN:s generalförsamling 2020 var 16 upprepningar från tidigare år. De allra flesta var stamgäster sedan flera år. Syftet med resolutionerna är ofta att förlänga anti-israeliska kommittéer och andra FN-initiativ under en ny arbetsperiod.

En ensidig och demoniserande text som upprepade gånger kritiserar Israel med extremt hårt språk. Israeliska handlingar beskrivs som olagliga och man ställer krav bara på Israel. Hänvisningar till terrorism är allmänna och palestinska terrorgrupper nämns inte vid namn. Resolutionen framställer Israel som hindret för fred.

Detta är FN:s generalförsamlings enda mänskliga rättighetskommitté som fokuserar på en enda fråga.  Den är ensidigt inriktad på israeliska handlingar. Kommittén blundar systematiskt för palestinsk terror mot israeliska civila och använder ensidig, pro-palestinsk terminologi. Kommittén skriver varje år en resolution mot Israel i FN:s generalförsamling.

Avdelningen har 16 anställda som arbetar för att sprida anti-israelisk propaganda. Enligt UN Watch arbetar avdelningen med att “samordna internationella bojkotter mot Israel istället för att hitta broar till fred”. Vid avdelningens årliga utställning 2020, framställdes Israels legitima säkerhetsåtgärder som apartheid.  Man tog citat från tidiga israeliska ledare ur sitt sammanhang, för att skapa lögner om etnisk rensning av palestinierna.

Resolutionen fortsätter det anti-israeliska specialinformationsprogrammet. Det visar hur sekretariatet, som skulle vara neutralt, utnyttjas av de anti-israeliska styrkorna i FN. Programmet sväljer ensidigt den palestinska berättelsen och ignorerar palestinsk terror.

Denna ensidiga resolution kritiserar Israel starkt och hävdar att Israel har konfiskerat palestinsk mark och utnyttjat palestinska naturresurser. Texten förnekar Israels rätt till självförsvar genom att beskriva alla israeliska skyddsåtgärder som en konspiration mot palestinska naturresurser. Man utelämnar palestinsk terror och palestinska skyldigheter. Palestinskt orsakade skador på naturresurser, föroreningar genom bränning av däck, förstörelse av flora och fauna genom mordbrand nämns inte alls. Inte heller palestinska myndigheters vägran att utveckla sina egna vattenresurser och utveckling av avloppssystem enligt Oslo-avtalen.

Resolutionen kräver ett slut på Israels “ockupation” och anklagar Israel för att hindra palestinskt självbestämmande genom att bygga säkerhetsbarriären. Den palestiniernas sidan har inget ansvar alls. Av hundratals folkslag som inte har självbestämmande, fördömer resolutionen endast Israel.

Ensidig resolution med ett ensidigt uppdrag att bara granska israelska handlingar, medan terror från Hamas, Islamiska Jihad och Fatah ignoreras. I strid med folkrätten och resolution 242 från FN:s säkerhetsråd, hävdar den att ockupationen är ett brott mot de mänskliga rättigheterna. På falska grunder anklagar texten Israel för att ha använt oproportionerligt våld mot civila och hets mot “de heliga platserna”. Samtidigt ignorerar resolutionen användningen av al-Aqsa-moskén för antisemitiska uppror och palestinska attacker mot judiska heliga platser.

Israel är det enda landet som fördöms. Ingenting sägs om Irans olagliga arbete med att skaffa kärnvapen. Texten nämner inte tydliga och upprepade hot mot Israel från grannstater i regionen. Läs mer i artiklarna Varför var Israel tvungen att utveckla kärnvapen? och Varför är israeler emot att andra länder får kärnvapen när de själva har dem?

Resolutionstexten använder ett mycket hårt språk. Osloavtalen föreskrev att förlikningarna skulle grundas i förhandlingar, men denna resolution tar en tydlig ståndpunkt för palestinierna. Israel behandlas med förakt, till skillnad från när kritiska resolutioner riktas mot andra länder, som Iran och Myanmar.

Texten erkänner ensidiga palestinska beslut i kontroversiella juridiska frågor. Det görs en falsk jämförelse av palestinsk terror och israeliska försvarsåtgärder genom att fördöma våld “på båda sidor”. Resolutionen fördömer hets av “israeliska nybyggare”, men nämner inte den utbredda hetsen till terror och antisemitism från den palestinska myndighetens ledning, media och skola.

Här anklagas Israel för ett antal kränkningar av de mänskliga rättigheterna och ställer ensidiga krav på Israel, medan palestinska kränkningar ignoreras. Genom att klassificera alla israeliska försvarshandlingar som ett brott mot internationell lag tar resolutionen ifrån Israel deras rätt till självförsvar. Texten hänvisar till Tempelberget i Jerusalem endast med dess muslimska namn. På det sättet förnekar man judarnas historia i Jerusalem sedan tusentals år.

Illustration av FN:s nedsvärtning av en enda demokratisk, judisk stat.

Denna resolution olagligförklarar Israels agerande i Golanhöjderna. Den kräver tillbakadragande, samtidigt som man ignorerar massakern som har pågått i Syrien sedan 2011. Resolutionen ignorerar Syriens historia om attacker mot israeliska civila städer och hem. Syriska ledares tal om “utrotningskrig” mot Israel och Syriens anfall mot Israel 1967 och 1973 nämns inte alls. Detta var ju anledningen till den legala annekteringen av Golan.

För säkerhets skull antar FN:s generalförsamling årligen två resolutioner om Golan. Här förklaras Israels annektering “ett grovt brott mot internationell lag”. Texten hävdar falskt att Israel förtrycker den arabiska befolkningen i Golan och tvingar dem att till israeliskt medborgarskap. Liksom den förra resolutionen om Golan, döljer denna text också alla syriska brott och orsaken till den legala annekteringen.

Resolutionen tjänar arabländernas intressen, som vill använda palestinska flyktingars ättlingar i ett politiskt spel för att delegitimera Israel. Genom att behandla palestinska flyktingar annorlunda än alla andra flyktinggrupper i världen, demoniseras Israel. Texten nämner inte Libanons diskriminering av palestinierna eller Syriens kollektiva bestraffning av palestinier som orsakar tusentals dödsfall.

Denna resolution befäster systemet med att palestinierna hanteras av UNRWA.  Alla andra världens flyktingar sköter av FN:s flyktingkommissariat (UNHCR). Texten fördömer ensidigt israeliska handlingar, men nämner inte palestinsk terror eller användningen av civilbefolkning i krigsföringen. Resolutionen kräver att Israel tillåter obegränsat med byggmaterial till Gazaremsan, men nämner inte att Hamas använder det för att bygga attacktunnlar och liknande för terrorism.

Ytterligare en ensidig resolution som ignorerar det faktum att 900 000 judar har flytt från arabvärlden till följd av den israelisk-arabiska konflikten. Texten upprepar text från andra resolutioner, vars enda syftet är att fördöma Israel. De senaste årens konflikter i världen har skapat miljontals flyktingar, utan att FN:s generalförsamling har stött dem i några resolutioner.

Denna resolution är mer balanserad än andra resolutioner om konflikten Israel-Palestina, men den lägger ansvaret på Israel för palestiniernas bristande utveckling och ekonomiska problem. Inget annat ockuperat eller omtvistat territorium i världen får en årlig resolution av detta slag.  Detta gör resolutionen unikt kritisk till Israel. Konflikter där tiotusentals har dödats och hundratusentals eller miljoner tvingats fly får inte sådana “hjälp-resolutioner” från FN.

Den enda FN: s generalförsamlings resolution 2020 som inte var en repris. Texten är ensidig och ignorerar helt Hizbollahs roll och Libanons brott mot FN-resolutionen, som krävde att en upplösning av Hizbollah.