Av Conrad Myrland 13 augusti 2021
The Swedish International Development Cooperation Agency (Sida) har ett biståndsprogram med uttalat mål om att ”stärka respekten för mänskliga rättigheter och folkrätten i Palestina”. 75 miljoner kronor är avsatt till utbetalning till projektet under perioden 2020 till 2023, och 44 procent av beloppet har redan betalats ut.
Sidas biståndspartner i projektet är den palestinska organisationen NGO Development Center (NDC). De svenska myndigheterna presenterar NDC som en “palestinsk civilsamhällesorganisation som har två strategiska mål: 1) Stärka det civila samhällets organisationer för att tillhandahålla mer hållbara tjänster och bidra till socioekonomisk utveckling, 2) Bidra till utvecklingen av det civila samhällets organisationer så att de är mer tillmötesgående, öppna och ansvarsfulla”. I detta projektet har de svenska myndigheterna valt åtta organisationer, fyra palestinska och fyra israeliska, som NDC kommer att stärka med hjälp av en injektion av svenska skattepengar.
Så långt låter det bra, eller hur?
NDC:s webbplats är öppen om de riktlinjer som de förväntar sig att deras partners kommer att förbinda sig till [The Palestine NGO’s Code of Conduct, PDF]. NDC åtar sig “att följa den nationella agendan utan några normaliseringsaktiviteter med ockupanten, vare sig på politisk / säkerhets-, kultur- eller biståndsnivå”. Därmed kommer svenska skattepengar att används för att motverka fredsskapande kontakt på gräsrotsnivå mellan israeler och palestinier.
Observera att NDC har åtagit sig att följa den “nationella agendan”, som binder dem till den palestinska myndigheten och hindrar dem från att vara en verklig NGO oberoende av statlig kontroll. Riktlinjerna förpliktar NDC och dess partners att samråda med den palestinska myndigheten “om något nytt projekt”. Detta är inte en fristående organisation! Sveriges mål att göra palestinska civilsamhällsorganisationer mer “öppna och ansvariga” saknar därmed en verklighetsanknytning.
I NDC:s riktlinjer står också: “Ingenting får göras för att undergräva de omistliga palestinska rättigheterna att etablera en stat och flyktingarnas återkomst till sina ursprungliga hem, i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 194.”
Resolution 194 antogs inte av FN:s säkerhetsråd, utan av FN:s generalförsamling. Generalförsamlingens beslut skapar aldrig internationell rätt, och Israels arabiska grannar – i full enighet med araberna som senare skulle kalla sig palestinier – röstade MOT resolutionen. Formuleringen säger att de flyktingar som “vill återvända till sina hem och leva i fred med sina grannar måste få göra det så snart som möjligt”. Detta var inte möjligt, både för att de flesta araber inte hade fredliga avsikter mot Israel och för att Israel, i enlighet med vanlig internationell lag, inte tillät det. Det finns ett stort antal flyktinggrupper, under decennierna före och efter 1948, som aldrig fick rätt att återvända. Flyktingar har ingen sådan allmän rättighet. Borde det inte vara omöjligt för svenskt bistånd att samarbeta med en organisation som inte vet skillnaden mellan säkerhetsrådet och generalförsamlingen?
Palestinierna har upprepade gånger erbjudits sin egen stat, men avvisat detta eftersom de inte har accepterat att vara granne till en judisk stat. Kravet på “återvändande av flyktingar” är ett kodord för att utplåna världens enda judiska stat, genom att flytta minst 7 miljoner palestinier (nästan inga av dem är flyktingar, men andra, tredje och fjärde generationens flyktingar) till staten Israel.
NDC säger också öppet att de arbetar för en bojkott, deinvestering och sanktioner mot Israel (sidan 39 i deras strategidokument, PDF). Den svenska regeringen bör notera att Tysklands tre ledande partier och två etablerade oppositionspartier har fördömt BDS-rörelsens argumentationsmönster och metoder som antisemitiska. Strategidokumentet bekräftar att NDC är aktivt i “anti-normaliseringskampanjer”. I praktiken har detta inneburit utfrysning och annan social och ekonomisk press på palestinier som har haft någon form av samarbete med Israel. Det är extremt skadligt att sådana grupper får 75 miljoner kronor från Sida i sina händer.
Denna artikel har utarbetats av MIFF med bakgrundsmaterial i öppna källor (som är länkade till i artikeln). MIFF har fått kännedom om källorna genom en ny rapport om NDC som utarbetats av den israeliska organisationen Ad Kan. Rapporten visar också att NDC har nära band med personer som är associerade med den terroristlistade organisationen PFLP.
