Sionism – vad är det?

Israels parlament Knesset (Foto mfa.gov.il)

Sionism är den nationella befrielserörelsen för det judiska folket, som har samma rätt som alla andra folkslag till ett eget hemland.

Ordet ”Sion” är synonymt med Jerusalem, judarnas tempel och landet Israel.

Sionism är rörelsen för

  • det judiska folkets återvändande till sitt hemland
  • återupprättandet av judisk nationell självständighet i det historiska hemlandet Israel.

Grunden handlar om att skapa ett internationellt erkänt och lagligt tryggt land för det judiska folket i sitt hemland där de kan vara fria från förföljelse och utveckla sina egna liv och sin identitet. Sedan bildandet av den moderna staten Israel 1948 har begreppet även kommit att inkludera utvecklingen och försvaret av staten genom IDF.

Hur tillkom ordet sionism?

Termen ”sionism” och ”sionist” myntades 1890 i Wien av Nathan Birnbaum. Birnbaum hade redan 1882 bildat ”Kadimah”, som den första judiska studentföreningen i väst. Två år senare utgav han skriften Die Assimilationsucht (”Begäret efter integration”). Inspirerad av Leon Pinsker publicerade Birnbaum regelbundet 1884–1894 ”idén om en judisk förnyelse och återbefolkning av Palestina” med namnet Selbst-Emancipation! (”Självfrigörelse”).

Theodor Herzel 1860-1904

När startade sionismen?

Sionistorganisationen skapades formellt vid den Första sionistkongressen 1897 i Basel, Schweiz. Ledaren var  Theodor Herzl, som 1894 hade bevittnat antisemitismen när kapten Alfred Dreyfus, en judisk officer i franska armén, oskyldigt anklagades för förräderi. Nu skapades organisatoriska, politiska och ekonomiska verktyg för att förverkliga målen.

Den moderna sionismen förenade de gamla judiska, bibliska och historiska banden till hemlandet, med det moderna begreppet nationalism, för att återupprätta en judisk stat i Israels land.

Under denna period föll imperier samman och den förhärskande nationalismen gav upphov till många nya nationalstater. Den viktigaste anledningen till att sionismen uppstod var förtrycket och förföljelsen av judar och fortsatt diskriminering i Västeuropa. Denna form av rasism, antisemitism, hade drivit det judiska folket på flykt i nästan 2 000 år och skingrat dem över hela världen. När nationalstatsidéerna gav upphov till nya stater för folk med egen kultur, religion och historia var det naturligt även för judarna att försöka slippa rasism och massakrer. Efter återupprättandet av den judiska staten 1948, flydde 1 miljon judar från den arabiska och muslimska världen till säkerheten i Israel.

Olika former av sionism

Den sionistiska rörelsen formades i början av judar med skilda övertygelser. Såväl vänstern som högern, liksom religiösa och sekulära personer arbetade för samma mål. Men det skapades även separata former av sionism:

Chaim Weizmann 1874-1952 (Foto knesset.gov.il)

Politisk sionism

Här betonades politisk handling och man ansåg att politiska rättigheter i Palestina var en förutsättning för att återvända. Grundaren, Theodor Herzl, ansåg att problem borde lösas genom att vädja till internationella politiska beslut i Nationernas Förbund och till stormakterna. Hans mål var att få en erkänd stadga, som gav judarna självständighet i ett judiskt ägt område. I Baselprogrammet fastslås att sionismen syftar till att skapa ”en säker fristad, enligt offentlig lag, för det judiska folket i Israel”. Organisationer och ekonomiska fonder skapades för att genomföra programmet. Chaim Weizmann var den självklara ledaren för sionismen och utsågs till Israels första president

Arbetarsionism

Denna form kallas även socialistisk sionism och strävar efter att uppnå judisk nationell och social enighet genom att förena sionism med socialism. Nachman Syrkin introducerade begreppet strax före den tredje sionistiska kongressen 1899.

Man ansåg att problemen för judarna skulle kvarstå efter den socialistiska revolutionen, som var i antågande. Lösningen var att emigrera till en territoriell bas. Kapitalismens utveckling skulle oundvikligen få judar att emigrera till Palestina, där det judiska proletariatets klasskamp skulle ske genom uppodling av Israels land och ett urbant arbetarproletariat. Genom socialism, sekularisering och självförsörjande gemenskap på kibbutzer och moshaver skulle en ny sorts jude skapas. Ett gemensamt icke-religiöst kollektivt mål var svaret på antisemitismen.

David Ben-Gurion 1886-1973 (Foto gov.il)

Många och olika socialistiska sionistiska partier och ungdomsrörelser bildades. Ledare som David Ben-Gurion och Berl Katznelson lade grunden för en självständig judisk nation, sysselsättning, användningen av hebreiskan och den första självförsvarsorganisationen. Golda Meir och Moshe Dayan var två andra kända profiler inom arbetarsionismen.

Arbetarsionismen övertog under 1930-talet ledarrollen från den politiska sionismen, både internationellt, inom det brittiska Palestinamandatet och i Israel till 1970-talet.

Golda Meir 1898-1978 (Foto wikipedia)

Religiös sionism

Judiska nybyggare i Palestina under senare hälften av 1800-talet kombinerade judisk religion och sionism i en rörelse. Man ville återställa både judisk politisk frihet och judisk religion. En judendom baserad på de tio buden är en förutsättning för judiskt nationellt liv i hemlandet, enligt förespråkarna.1902 etablerades den andliga Mizrachi-organisationen, som kombinerade religion och pionjärskap. Bosättning i Israel betraktades som början på frälsningen.Religiös sionism har fokuserat på att bygga ett nationellt religiöst utbildningssystem. En separat gren bröt sig ut 1922 under parollen ”Torah och Arbete”. 1956 förenades rörelsen igen och är politiskt aktivt genom National Religious Party.

Kristen sionism

Kristet stöd för den sionistiska saken skall främja det judiska folkets återkomst till sitt bibliska hemland Israel. Vissa kristna anser att judarnas återkomst till Israel är i linje med en biblisk profetia och är nödvändig för att Jesus ska återvända till jorden som kung. De stödjer ofta Israel då de vill “betala tillbaka tacksamhetsskulden till det judiska folket för att de har tillhandahållit Kristus och de andra grunderna i deras tro”.Kristet stöd för Israel har rötter tillbaka till 1880-talet, då William Hechler bildade en kommitté av kristna sionister för att hjälpa ryska judiska flyktingar till Palestina efter en rad pogromer.Många judar är dock obekväma med kristna sionister. Detta orsakas av kristen antisemitism, kristen ersättningsteologi, evangelisk missionering och oenigheter om politiska frågor.

Territoriell sionism

Förespråkarna ville bilda ett judiskt, självstyrt kollektiv någonstans i världen. Man diskuterade bland annat Uganda, men 1905 avvisade den sionistiska kongressen denna plan. Balfourdeklarationen 1917 och det sionistiska uppvaknandet ledde till dess upplösning 1925.

Praktisk sionism

Genom konkreta åtgärder som aliyah (invandring), bosättning på landsbygden och utbildning, skulle ett judiskt samhälle skapas även om det inte fanns politiska förutsättningar. Rörelsen startade på 1880-talet, långt före politisk sionism. Den försvagades efter Theodor Herzls död 1904, men stärktes 1905, när Ugandaalternativet skrinlades. Andra invandringsvågen till Palestina var inspirerad av praktisk sionism. De grundade lantbruk, moderna städer och industrier samt den sionistiska rörelsens palestinska kontor i Jaffa 1907.

Ze'ev Jabotinsky 1880-1940 (Foto knesset.gov.il)

Revisionistisk sionism

Kombinationen av sionism och ”revision” grundades av maximalistiska politiska sionister och leddes av Vladimir (Ze’ev) Jabotinsky. På 1920- och 1930-talet blev de det främsta sionistiska oppositionspartiet till Chaim Weizmanns ledarskap, metoder och politik inom World Zionist Organization (WZO). Kärnan bestod av ryska sionister som hade stött Jabotinsky under första världskriget i hans kamp för en judisk legion i Palestina, men de hade i stället av britterna blivit placerade i Turkiet. Jabotinsky ansåg att så länge den regimen i Palestina var anti-sionistisk, kunde inget förverkliga inrättandet av en judisk stat med judisk majoritet på hela det historiska judiska rikets territorium, ”på båda sidor om Jordanfloden”. Revisionisterna ville få britterna att hålla Balfourdeklarationens löften och var kritiska till att judisk invandring begränsades. 1935 bröt revisionisterna med WZO, sedan hans förslag om att “syftet med sionismen var etableringen av en judisk stat” förkastats. Under andra världskriget fokuserade man på kampen mot nazisterna, men med Jabotinskys död i New York 1940 förlorade rörelsen sin ledare. Deras beväpnade rörelse Irgun skyddade den judiska befolkningen från arabiska angrepp och hjälpte överlevande från koncentrationslägren att ta sig till Palestina. Mot slutet av britternas tid, mot Jabotinskys vilja, räder mot britterna för att få dem att lämna landet.

Radikal messiansk sionism

Rörelsen uppstod efter Sexdagarskriget 1967, då östra Jerusalem och andra delar av det bibliska Judéen och Samarien kom under israeliskt styre.De nya områdena och deras arabiska invånares framtid blev en stor kontrovers för israeliska beslutsfattare. Sekulärt stod valet mellan den militära säkerhet som utökade gränser innebar och den demografiska instabilitet som en för stor arabisk befolkning innebar.Med ett religiöst synsätt tillhör dock områdena det judiska folket och får inte överlämnas i andra händer.Tusentals moderna, unga religiösa judar vände sig emot territoriell kompromiss och etablerade bosättningar i hela Judéen och Samarien. Många av dessa bosättningar erkändes av den israeliska regeringen. Efter fredsfördragen med Egypten 1977 och PLO 1993 kom rörelsen i konfrontation med staten Israel. Premiärminister Yitzhak Rabin blev kallad förrädare och mördades 1995 av en sympatisör.

Kulturell sionism

Kultursionisterna ansåg att de judiska traditionerna och det hebreiska språket var det viktigaste för nationell sammanhållning.  Språket och kulturen skulle svetsa samman folket.

Ben Yehuda som föddes i mitten på 1800-talet utvecklade hebreiskan till ett fullt användbart språk. Han skapade hebreiskan så som den idag används, genom att blåsa liv i ett i princip utdött språk, som vid den tidpunkten stod utan fonetiska riktlinjer, eftersom det mest använts som skriftspråk. Ahad Ha’am (Asher Zvi Ginsberg) var den mest framträdande ideologen, som tyckte att det största problemet var om judendomen miste sina andliga tillgångar. Han trodde inte att Palestina kunde rymma hela det judiska folket och därför skulle en judisk stat där inte lösa problemen för judarna. Han ville inrätta ett nationellt kulturellt centrum av hög kvalitet i Palestina, som skulle stråla ut till alla diasporasamhällen.

Liberal sionism

Det ekonomiskt liberala partiet Herut ”Frihet” bildades 1948 av Menachem Begin och blev ett av de största oppositionspartierna till arbetarsionisterna på 1950-talet. De ville gynna företagsamhet mera än det socialistiska partiet och hindra monopolisering av staten i så hög utsträckning som arbetarpartiet hade manifesterat.

Är sionism kolonialism?

Sionism är motsatsen till kolonialism på flera sätt, även om de som försöker delegitimera och förstöra Israel hävdar annat.

  • Ursprunget för det judiska folket är landet Israel/Judéen och Samarien/Palestina, där judendomens historia, religion och kultur har sin källa.
  • Det har alltid funnits en judisk befolkning i området sedan cirka 3 900 år tillbaka. Efter att ha varit i minoritet från 135 e Kr, var judarna åter i majoritet i Jerusalem från 1850.
  • Det judiska folket arbetar själva i landet utan att exploatera andra folk, varken inne i landet eller utanför sitt territorium.
  • De länder varifrån de judiska invandrarna kom ifrån, motsatte sig som regel sionismen.
  • Den judiska ledningen har alltid accepterat en betydande arabisk minoritet (för närvarande 21%) och att dela området med ett fredligt sinnat arabiskt land. Israel undertrycker ingen befolkningsgrupp, däremot är judar i stort sett helt etniskt rensade från alla muslimska länder.
  • Flyende, färgade judar från förföljelse i t ex Etiopien, Jemen och Indien kuvar inte heller de som är födda i Israel.
  • Israels demokratiska och öppna samhälle värnar alla religiösa och politiska riktningar. Araber i Högsta domstolen och Knesset samt den i flera arabländer förbjudna Muslimska brödraskapet sittande i regeringen 2021, utgör ytterligare bevis på att sionismen är väsensskild från kolonialism

Är sionism rasism?

“Sionism är längtan att få leva i fred, i sitt eget land, som judar. Om man kallar det för rasism är man antisemit.”

Christina Toledano Åsbrink

FN:s generalförsamling antog 1975, en resolution med 75 av totalt 139 röster om att sionism skulle vara en form av rasism. Sverige röstade emot. Denna absurda resolution upphävdes först 1991, sedan Israel ställde det som krav för att delta i Fredskonferensen i Madrid. Endast muslimska stater, Kuba, Nordkorea och Vietnam motsatte sig det.