DN insändare 21 maj 2021

Varför skriva insändare?

Jan Benjamin Rødner var MIFF:s första ordförande och fyrtio år senare var han fortfarande styrelseledamot. Här ger han sina tips om att skriva insändare.

Det är lätt att bli passiviserad av massmedia. Vi får information av det mest skilda slag utan större möjlighet att vidta åtgärder om det är något vi inte gillar. På så sätt överlåts kampen om den allmänna opinionen, kampen om vad var och en av oss ska tycka och känna om det ena eller det andra, till några få professionella åsiktsskapare. De skapar åsikter åt oss.

Om vi, du och jag, inte vidtar åtgärder kommer andra (och det vill säga Israels fiender) att ha fritt spelrum att sprida sin propaganda till det svenska folket. Till slut kommer det svenska folket inte att kunna undgå att påverkas. De dagliga doserna av Israelfientliga attacker kommer inte att misslyckas om inte ni och jag aktivt deltar i debatten. Det är viktigt att lögner påpekas, osanningar och missförstånd löses, positiva åsikter om och attityder till Israel framförs. Tillsammans, låt oss ta en titt på några av de saker vi kan göra och få några tips på vägen om hur man bäst gör det.

Vem ska du skriva till?

Först och främst är det naturligt om du skriver till tidningen du läser dagligen. Då kan du lättast hålla ett öga på vad som händer härnäst. Det är naturligtvis roligt att få in sina inlägg i de stora tidningarna, men vi måste komma ihåg att den lokala pressen också är mycket viktig.

Dessutom är det mycket relevant att skriva till olika radio- och tv-kanaler. Om det finns ett radio- eller TV-program som du vill kommentera – gör det. Och du kan göra både och, skriva till din tidning och samtidigt skicka en kopia till tv / radio.

När det är du som tar initiativet själv, kan det också vara lämpligt att skicka e-mail inte bara till en, utan till flera tidningar. Du måste överväga vad du tycker är bäst, eller om innehållet passar i just den tidningen.

En sak du också kan göra är att ha en nära kontakt med vänner som gillar Israel och som har andra tidningar än den du har. De kanske lever i en helt annan del av landet. De kanske inte är så bra på att skriva läsarinlägg, men en sak kan de säkert göra: de kan ta bilder och skicka inlägg som kan vara intressanta att svara på.

Kom alltid ihåg att notera tidningens namn och datumet då artikeln fanns på själva klippet. Och spara på alla sådana artiklar – de kan vara till stor hjälp senare.

Inte bara skriva

Du bör komma ihåg att det inte bara är brevformen eller e-mail som är en möjlighet för dig. Telefonen är också ett utmärkt hjälpmedel. Om det är något du tycker är särskilt dåligt eller särskilt bra, ring ett telefonsamtal! Detta är särskilt lämpligt för tv/radio. Ring under programmet eller så snart det är över, be att få prata med ansvarig presentatör och berätta vad du tycker. Men det kan naturligtvis vara relevant att även ringa tidningsredaktören, journalisten etc. Kom ihåg att vara samlad och lugn! Och var säker på vad du har sett och hört och vill prata om innan du ringer! Det är bra om du har spelat in programmet eller om det finns på Play.

På mindre ställen, kan det mycket väl vara lämpligt att besöka redaktionen.

Om det rör sig om något allvarligt fall kan du begära en konferens med den ansvariga personen för tidningen eller tv/radions huvud- eller lokalkontor.

Refuserade insändare

Du kommer säkert många gånger att uppleva att dina insändare inte tas in. Av någon anledning har redaktören inte hittat plats för ditt inlägg. Du ska ta det fullständigt lugnt. Det är naturligtvis irriterande att få din insändare avvisad. Det kan ligga mycket arbete bakom det. Men för det första kan det vara ett trevligt skäl, som att de har fått så många andra inlägg med samma innehåll att någon var tvungen att avvisas. Redaktionen kan inte ta in allt. Även om ditt brev inte kom in, kan det mycket väl vara så att en annan kom in just för att du skrev. Du hjälpte till att visa att detta var en så viktig fråga att tidningen var tvungen att ta in något, det var bara inte ditt brev vid denna tidpunkt.

Och kanske kan det finnas något att lära sig – inlägget är dåligt skrivet, för långt, obalanserat etc. Då har redaktören gjort dig en väntjänst som du kan lära av.

Men viktigast av allt, ditt inlägg är inte under några omständigheter irrelevant. Även om insändaren inte tas in har det fått genomslag. Sociala medier, tidningar, radio och tv skapas av människor. Och människor kan påverkas. Journalister, redaktörer, programsekreterare m.m. är mycket lyhörda för den allmänna opinionen. Du ska vara medveten om att bakom varje läsarkommentar, bakom varje telefonsamtal, finns det tiotusentals människor som tycker samma sak. Det vill säga, om bara fem eller tio personer skriver eller ringer om samma fall, kommer redaktören att känna det som en veritabel storm. Även om ditt brev går i papperskorgen undgår redaktören inte att påverkas av det. Till nästa gång kan han ändra sig, helt eller delvis.

Det är därför oerhört viktigt att vi, vänner av Israel, tar bladet från munnen och påverkar den allmänna opinionen. Du kan vara säker på att Israels fiender gör det i stor utsträckning.

När skall du skriva?

Det kan finnas så många anledningar till varför du tar till pennan. Jag antar att det vanligaste är att du blir upprörd över något. Tidningen själv har skrivit något mindre trevligt om Israel, det kan finnas negativa insändare eller det kan finnas större artiklar. Då kan det vara lämpligt att vidta åtgärder och skriva för att korrigera felaktiga eller lögnaktiga framställningar eller påpeka bristande balans.

Men du bör inte bara reagera negativt. Det kan finnas lika goda skäl att uttrycka erkännande och beröm om detta är på plats. På så sätt kommer du att ge redaktören en eloge att han har gjort något rätt och du kommer, genom ditt stöd, att stärka effekten av ditt argument. Det är viktigt att även vårda den positiva sidan.

Och det behöver inte alltid vara en reaktion på något. Det är lika bra att du tar initiativet. Något du tycker borde komma ut. Ta initiativet och skriv en artikel! Det bör inte alltid vara så att Israels fiender tar initiativet och kan leda debatten på deras villkor. Det är viktigt att vi också aktivt går ut och diskuterar de saker vi vill få fram.

Längden

Det är en gyllene regel att ett läsarinlägg ska vara så kort som möjligt. Det vanligaste skälet till att brev avvisas är att de är för långa. Oavsett om du tror det eller inte, behöver ditt brev inte vara på mer än en mening. Till exempel: “Herr redaktör, grattis till den fina artikeln av Karin Ek igår!” Men det vanliga är att du skriver något längre. Ungefär en halv A4-sida är ofta lämplig. Du ska vara försiktig med att gå över en sida.

Men du bör också vara medveten om att detta beror mycket på vilken tidning det handlar om. Vissa tidningar är mycket strikta med längden. Andra är mildare. Lär känna tidningen, studera lite hur insändarna ser ut. Många tidningar uppger att antalet tecken som olika inlägg bör vara.

Om det är du som tar initiativet, kan det ofta vara på sin plats med en något längre artikel (2–3 A4-sidor). Kanske kan det komma in som sin egen artikel. När du själv tar initiativet kan du skicka in det igen i en förkortad version. Tiden spelar inte så stor roll här, som när du svarar på en artikel.

Ibland kan det vara möjligt att ta in artiklar av betydande längd. Vi ska inte dölja att det spelar roll vem du är. Det är lättare att få in en artikel, även av betydande längd, om du är parlamentsledamot än om du är taxichaufför.

Tidsfaktorn

Människor tenderar att glömma fort. Det är därför av stor vikt att man är snabb med att bestämma sig för att skriva och göra det fort. Men för all del, låt inte hastigheten lura dig att skriva något dåligt. Ta den tid du behöver för att uppnå ett sant, tydligt och språkligt välformat innehåll.

Innehållet

I introduktionen bör du klargöra vad det är du vill skriva om. Om du svarar på en artikel, se till att ge en korrekt hänvisning till vad du svarar på, t.ex. ”Den 14 januari skrev Sten Björk en artikel om…”

Naturligtvis är det inte möjligt att specificera exakt vad man ska skriva i alla situationer, men vi kan åtminstone säga något om hur du behöver skriva för att bli förstådd. Kom ihåg att läsaren inte sitter med den artikeln framför sig, som du bemöter. Därför måste du ge läsaren all nödvändig information för att kunna hänga med. Om du ska göra ett påstående bör du först hänvisa till det, t.ex. “Sten Björk skriver att “Israel är expansionistiskt”. Då kan du göra dina invändningar. Men det kan också vara en hänvisning till något som inte har sagts, till exempel: “Sten Björk skriver mycket om de palestinska flyktingarna, men glömmer helt bort flyktingströmmen som gick åt andra hållet. Då måste jag säga att…” Du ska alltid sträva efter att läsaren ska kunna läsa din artikel oavsett vad du kan polemiserar mot.

Det finns flera sätt att forma en insändare. Du kanske tar upp specifika fakta. Det är en mycket effektiv metod. En av de bästa sakerna du kan göra är att påpeka att de har sakligt fel, när Björk påstod att Netanyahu har sagt något, att FN har antagit något osv. Om ni sedan kan dokumentera att påståendet är felaktigt är detta mycket övertygande och ger hela inlägget en gnutta saklighet och trovärdighet. Se till att hänvisa till det dokumentet du bygger ditt påstående på.

En annan effektiv metod, är att avslöja motpartens propagandateknik. Du kan till exempel visa hur han har tagit en kärna av sanning och blåst upp den till helt orimliga dimensioner eller hur ett “citat” slits ut ur sitt sammanhang, förfalskas etc.

Men du kanske vill ta upp andra saker än hårda fakta. Du kanske tycker något, kanske tvärtemot vad andra tycker. Eller så kan du helt enkelt uttrycka dina känslor… Du är orolig för vad som kan hända, du är glad att… och så vidare.

Ofta kan det vara frestande att använda starka ord. Du kanske vill säga att någon ljuger, att han är en skurk eller liknande. Gör det inte! Det är bara i extrema fall som sådana uttryck kan försvaras. Det finns två skäl till att sådana uttryck inte är bra. För det första kan du vara ganska säker på att få inlägget avvisat och för det andra kommer de flesta att distansera sig från det. Det kan vara skönt att ge luft för sina aggressioner, men du riskerar bara att du uppfattas som en obalanserad person. Låt inte språket stå mellan dig och de människor du vill nå. Om du vill säga att något är en lögn, säg istället att det inte är sant, att det är fel etc. På så sätt kan du säga det på ett finare sätt. Och se till att du inte uppfattas som att du hotar. Till exempel: “De borde lära sig en läxa.” Håll dig ifrån allt som kan uppfattas som dolda hot.

Du bör komma ihåg att även om du formellt svarar herr Björk, är han inte den du vill nå, han är fortfarande förlorad för vår sak. Nej, du vill nå alla de andra, så det kan vara till hjälp att föreställa dig att du bara skriver till dem, alla andra som läser tidningen.

Du behöver inte alls svara på allt. Det kan mycket väl vara så att personen har skrivit om en mängd olika saker. Tänk på de saker där du har bra kort på handen och de saker som ger dig chansen att berätta något som du särskilt vill få fram. Du kan lugnt lämna resten. För det första har du inte utrymme för att bemöta allt. För det andra är det inte allt du behöver svara på. För det tredje är det inte allt du kan svara på.

Se alltid till att hålla dig till sanningen. Så långt det är möjligt, kontrollera vad du skriver så att du inte misstar dig. Finns det saker i Israel som verkligen är förkastliga, försvara det inte! Du får inte försvara något du inte kan gå i god för dig själv. Men det kan ofta vara på sin plats att förklara varför något är fel eller har blivit så. Bara för att något är mindre bra betyder det inte att det är Israels eller sionismens fel. “Det har bara blivit så.” Och ibland kan det vara rätt att helt enkelt erkänna dåliga saker och därmed avsluta det. Genom att låta ohållbara positioner falla ger du intrycket av att vara en seriös och ärlig person, samtidigt som du kan koncentrera dig på de saker du vill få fram.

Kom ihåg att du är medlem i MIFF! Om du har möjlighet skulle det vara trevligt om du kom ihåg att berätta att MIFF finns och att de kan kontakta dig eller en e-mailadress eller hemsida för ytterligare information. Det är viktigt att MIFF:s namn blir känt.

Några språkråd

  1. Det är ingen skam att sätta punkt. En läsarvänlig mening har sällan mer än 22–25 ord.
  2. Om du har flera saker på hjärtat, säg en sak i taget. Försök att inte säga två saker samtidigt. Servera de olika argumenten portionsvis. Avsluta gärna meningen innan du börjar en ny.
  3. Var artig mot läsarna. Tänk på läsarna när du skriver och välj ord som du vet att de förstår. Om du behöver använda ett svårt ord eller ett främmande ord, var noga med att förklara vad det betyder inom en parentes.
  4. Var inte rädd för det konkreta uttryckssättet. Om du menar en spade, skriv en spade, inte ett arbetsredskap.
  5. Slösa inte med ord och bokstäver. I regeln är ett kort uttryck bättre än ett långt. Skriv inte: ”Idrottslaget är en välbefinnandefaktor i förhållande till den lokala miljön”, när du lika gärna kan skriva: ”Idrotten skapar välbefinnande i byn”.
  6. Var inte rädd för den personliga tonen. Personliga ord som du, jag och vi är tillåtna i skrift. Ofta kan detta vara ett effektivt sätt att få den enskilda läsaren närmare.
  7. Använd hörselkollen. Vänj dig vid att läsa högt för dig själv det du har skrivit. Det kan hjälpa dig att sålla bort de allra torraste uttrycken.
  8. Testa andras reaktioner. Be en vän läsa ditt inlägg kritiskt. Då kommer du att rensa ut obegripliga saker, reda ut missförstånd och förbättra språket. Och inte minst kommer du att kunna avslöja svagheter i argumentet.

Vem skriver under?

Vanligtvis är det okej om du skriver under insändaren själv. Men ofta kan man göra på ett annat sätt. Det kan till exempel vara flera personer som signerar samma brev. Eller så kan insändaren formellt undertecknas av ordföraren för en av MIFF:s föreningar på föreningens vägnar.

Småtips

Om du har blivit motsagd med namn ska du vara medveten om att du har rätt att till att få svara på detta. Om du håller dig inom rimlig längd, kan redaktören inte neka dig ett spaltutrymme för genmäle.

Det är också bra att veta att om du kan hänvisa till tidningens egen ledare är det mycket svårt för redaktören att neka dig ett kolumnutrymme. Det kan därför vara extremt effektivt att polemisera mot en av tidningens egna artiklar, särskilt ledaren.

Du bör tänka dig för två gånger innan du ställer direkta frågor. På så sätt ger du din motståndare rätt till ytterligare utrymme. Avstå därför från retoriska frågor. Om du ska ställa frågor bör det vara med ett tydligt syfte, för att utmana din motståndare på en punkt där han eller hon är svag eller om du vill återkomma med ett nytt inlägg. Längden är ett stort problem och det kan vara en fördel att spara på krutet till nästa inlägg i debatten. Då kan man delvis styra debatten i önskad riktning genom att ställa frågor. Naturligtvis har du det rika och väldokumenterade argumentet redo att möta svaret!

När du har att göra med en vänlig person / tidning, men där du bara inte håller med en viss sak, kan frågor vara bra. Be den personen klargöra vad han har sagt vänligt och på ett sådant sätt att du får fram personens fundamentalt positiva inställning till Israel. I sådana fall, var noga med att formulera dig så att du inte tvingar honom till negativa attityder mot Israel. Det är det positiva som ska komma fram!

Detta är viktigt: när du citerar vad som sägs eller skrivs måste du vara plågsamt korrekt och se till att det är korrekt ner till minsta kommatecken. Om du gör redaktionella ändringar måste du visa det. Du slopar till exempel en bisats eller kopplar ihop meningar från olika platser – visa detta genom att placera tre punkter däremellan. När du infogar en synonym använder du parenteser. Ex: Den ursprungliga texten löd: “Israel är fantastiskt. Eftersom landet är expansionistiskt…” Här kan du skriva: “Sten Björk skriver att “(Israel) är expansionistiskt…”

Några sista kommentarer

Det är oerhört viktigt att vi använder insändare som metod för att nå många människor med vårt budskap. Om vi föreläser, även inför en stor publik, kommer det knappast att nå mer än 1 000 personer. Om din insändare kommer in i en lokaltidning med en upplaga på 5 000 kommer brevet att nå 10–20 000 läsare. Om inlägget kommer in i en av de stora tidningarna kommer dina åsikter att nå hundratusentals människor. Detta ger ett perspektiv. Så för all del, låt oss använda insändarsidan.

Men vi bör också komma ihåg att det ger en viss personlig tillfredsställelse att se sina egna åsikter i tryck. Och det ger bra utbildning för senare uppgifter. Du kommer i tysthet att få möjlighet att argumentera för dina åsikter och du konfronteras med invändningar som det kan vara bra att ha hört i förväg, innan du går ut och föreläser, står i montern etc.

Det är också viktigt att du får andra att skriva insändare, kommentera tv- och radioinslag etc. Det är bra att föregå med gott exempel. Men det är också viktigt att uppmuntra andra att göra detsamma. Du kan inte göra allt själv. Ju fler människor som öppet uttrycker sina åsikter, desto bättre.

Då kan vi bara önska dig lycka till i detta viktiga arbete. Och kom ihåg att MIFF Sverige är mycket intresserade av att hålla ett öga på vad som händer. Skicka därför en kopia av både dina egna och andras inlägg till post@miff.se.

Share on facebook
Share on Facebook
Share on twitter
Share on Twitter
Share on email
Email
Share on whatsapp
WhatsApp
Share on print
Print
Share on telegram
Telegram