Israel-Palestinakonflikten

Fram till första världskriget var landområdena som idag är Israel, Västbanken, Gaza och Jordanien kontrollerade av det Osmanska riket. Därefter har araber och judar varit i konflikt om vem som ska ha suveränitet över området och hur land och resurser eventuellt ska delas. Den viktigaste frågan i Israel-Palestinakonflikten är om palestinierna accepterar att vara granne till en judisk stat.

Judarna har varit diskriminerade och undertryckta som minoritet både i Europa och i den arabiska världen. De stora palestinska politiska grupperna har inte godtagit att det judiska folket har återupprättat sin egen stat i Israel.

Israel-Palestinakonflikten enkelt förklarat

Ända sedan 1940-talet har det internationella samhället föreslagit en delning av landområdet Palestina i en arabisk och en judisk stat.

Detta förkastades av den arabiska sidan, som allt sedan dess har använt krig, terror, bojkott och delegitimering för att försvaga eller försöka avlägsna den judiska staten, som blev förklarad självständig 1948.

Det finns 22 arabiska och 57 muslimska stater. Enkelt förklarat handlar Israel-Palestinakonflikten om arabiska och muslimska länder kan acceptera att det judiska folket får behålla en stat i sitt historiska hemland.

Gaza

Sedan 2007 har Gazaremsan varit ett av de mest inflammerade områdena i Israel-Palestinakonflikten, trots att Israel helt drog sig ut ur området 2005. Den islamistiska rörelsen Hamas tog två år senare makten från de Fatah-kontrollerade palestinska självstyrande myndigheterna med våld.

EU-domstolen bekräftade senast 2017 att Hamas är en terrororganisation. Israel har kontroll över varuleveranser till området för att förhindra införsel av vapen. Sedan 2007 har Israel och Hamas haft flera militära konflikter, den största var Gazakriget 2014.

”Israel kommer att resa sig och stå uppresta till islam utraderar landet, så som dess föregångare har blivit utraderat”, skriver Hamas i sin politiska programförklaring.

Mellanösternkonflikten

I decennier var ”Mellanösternkonflikten” lika med Israel-Palestinakonflikten. Detta begrepp är vilseledande. Det har varit och det pågår många andra konflikter i Mellanöstern.

De mest dödliga konflikterna i Mellanöstern efter 1979 har varit Iran-Irakkriget på 1980-talet, Irakkriget från 2003 och inbördeskriget i Syrien från 2011. Var och en av dessa krig har kostat många gånger flera människoliv än alla Israels krig tillsammans. 

”Vi sträcker ut vår hand till alla grannstater och deras folk med ett erbjudande om fred och god grannsämja, och uppmanar dem till ömsesidig hjälp och till samarbete med det självständiga judiska folket, som bor i sitt eget land. Staten Israel är redo att ta sitt ansvar i den gemensamma insatsen för utveckling av hela Mellanöstern.”

Israels självständighetsförklaring, 1948

Israel-Palestinakonflikten tidslinje

1880

Sionismen och det Osmanska riket

Från 1880-talet ökade den judiska invandringen till området, i första hand kom judar som flydde från judehat, våld och trakasserier i Ryssland. 1896 gav Theodor Herzl ut boken Judestaten och startade en kampanj för att få ett internationellt erkännande för en judisk stat i området som idag är Israel, men som då var en del av den syriska provinsen i Det osmanska riket. Herzl förhandlade också med sultanen.

1882

Judisk invandring

Det hebreiska uttrycket för judisk inflyttning till Israels land är aliyah, att stiga upp. Under de två första sionistiska aliyah-vågorna från 1882 till 1994 kom närmare 75 000 judar från Ryssland, Rumänien och andra länder. Innan Sovjetunionens sammanbrott i början av 1990-talet kom den största inflyttningen till Israel i form av judiska flyktningar från de arabiska länderna.

Arabisk invandring

Den positiva utveckling av jordbruk, industri och samhällsbyggnad som judarna förde med sig, stimulerade till en arabisk invandring. Den arabiska invandringen ökade befolkningen i området med mer än 75% från 1922 till 1929. Från 1882 till 1918 ökade den arabiska befolkningen i Palestinamandatet med 263 000 personer. Från 1882 till 1947 ökade den icke-judiska, mestadels arabiska, befolkningen med 1 048 000 personer. Antalet judiska personer ökade under samma tid med 606 000. Arabernas livsvillkor förbättrades med högre löner och bättre hälsa. 

1920

Brittiskt mandat

Under första världskriget fick Storbritannien kontroll över området från det Osmanska riket.  I Balfourdeklarationen lovade britterna att etablera ett judiskt nationalhem i området. I april 1920, vid San Remo-konferensen, stödde stormakterna detta och mandatet bekräftades enhälligt av Nationernas Förbund i juli 1922. Därmed var beslutet att återupprätta en judisk stat i området folkrättsligt bindande.

1947-1948

Det arabisk-israeliska kriget 

I november 1947 gav FN:s generalförsamling med 2/3-delars majoritet sitt stöd till förslaget att dela britternas mandatområde i en arabisk och en judisk del. Araberna vägrade att dela området med en judisk stat och startade terrorverksamhet som under våren 1948 utvecklade sig till ett inbördeskrig. Sedan Israel förklarat sig självständigt den 14 maj 1948 kastade sig också de arabiska grannländerna sig in i kriget, för att kväva den judiska nyfödda staten i sin linda. Israel vann kriget, som resulterade i två flyktingströmmar – araber flydde från områden som Israel tog kontroll över, men ännu fler judar flydde från arabiska länder under åren som följde. De flesta fann en nödhamn i Israel.

1967

Sexdagarskriget 

Den 14 maj 1967 genomförde Egypten allmän mobilisering, och två dagar senare drog stora egyptiska styrkor öst mot Israel genom Sinai. Den 22 maj stängde Egypten farleden till Röda havet för skepp till och från Israel. Avstängning av sjövägar är enligt folkrätten en krigsförklaring i sigNär Israel på morgonen 5 juni 1967 genomförde ett förebyggande angrep mot egyptiska luftbaser var det i självförsvar mot en fiende som hade förklarat att de skulle utradera Israel.
Från 1948 till 1967, då palestinierna kontrollerades av Jordanien på Västbanken och Egypten på Gazaremsan, hade de ingen möjlighet att få sin egen stat. 

1973

Yom Kippur-kriget 

6 oktober 1973 gick Syrien och Egypten till angrepp mot Israel på Golan och vid Suez-kanalen. Då detta var judarnas heligaste dag (Yom Kippur), hade Israel bara några få reservsoldater inkallade, och de få israeliska soldaterna klarade till en början inte att stå emot angreppet. Resultatet blev till slut ändå en stor seger för Israel. Men i Israel upplevdes kriget som mycket traumatiskt, rätt och slätt för att den visade att själva Israels existens var hotad.

1978

Israel och södra Libanon 

Efter att PLO kastades ut från Jordanien 1970, etablerade organisationen sig i Libanon. PLO utförde en rad flygkapningar, terrorangrepp och raketangrepp in i Israel. Efter Kustvägsmassakern 1978, där 25 vuxna och 13 israeliska barn mördades, ryckte Israel in i södra Libanon. Sedan PLO drivits ut ur området, installerades FN-styrkan UNIFIL, men bevakningen förhindrade inte att palestinska grupper återupptog sin terroraktivitet i området. 1982 gick därför de israeliska försvarsstyrkorna in igen, i det som kallas Det första Libanonkriget. PLO flyttade efter detta sitt huvudkvarter till Tunis.

1987

Den första palestinska intifadan

6 december 1987 blev en israel dödad i ett knivangrepp i Gaza. Det kom ingen israelsk vedergällning, men dagen därpå blev fyra araber från Gaza dödade i en trafikolycka och ryktena påstod att olyckan egentligen var en israelisk hämndaktion. Ryktet om denna påstådda israeliska aggression utlöste 9 december de upplopp som har blivit kända över hela världen under den arabiska beteckningen intifada – ett uppror som kom överraskande för både de israelska myndigheterna och PLO.

1993-2000

Osloprocessen 

1993 startade hemliga förhandlingar mellan Israel och PLO. Samtalen var initierade av norska diplomater, och förde fram till avtal 1993 (Oslo I) och 1995 (Oslo II). Palestinska självstyrande myndigheter upprättades, men slutstatusfrågorna om gränser, flyktningar och Jerusalem sköts på framtiden.

1994

Israel och Jordanien sluter fred 

I oktober 1994 undertecknade Israel och Jordanien ett fredsavtal. Detta var det andra fredsavtalet mellan Israel och ett arabiskt land – det första ingicks med Egypten i 1979. Israel har både innan och efter fredsavtalet bidragit till Jordaniens säkerhet i betydande grad.

2000-2005

Den andra intifadan 

Yasser Arafat fick inte alla sina krav infriade i förhandlingarna med Israel och USA 2000. Därför gav han grönt ljus till våldsamma upplopp och en terrorkampanj som skulle komma att kosta över tusen israeler livet de kommande fem åren. En stor andel var civila som blev mördade i palestinska krigsförbrytelser, målinriktade angrepp mot bussar och restauranger etc. Över tre tusen palestinier blev dödade i israeliska försvarsoperationer, och till slut lyckades Israel att bekämpa terrorn.

2006

 

Israel och Hizbollah krigar i Libanon

Sedan Israel drog sig ut från södra Libanon år 2000, fortsatte Hizbollah sina angrepp över gränsen. I juli 2006 satte Hizbollah i gång med ett större angrepp, där inledningsvis tre israelska soldater blev dödade och två kidnappade. Det blev starten på ett månadslångt krig där Israel blev angripet med tusentals raketer.

2007

Palestinierna splittras 

I juni 2007 uppstod en militär konflikt mellan de två största palestinska rörelserna på Gazaremsan. Den islamistiska Hamasrörelsen tog makten från Fatah-lojala styrkor i Gaza, sedan de fått fler röster än Fatah i valet 2006. Som en följd av striderna blev den palestinska samlingsregeringen upplöst och det palestinska samhället splittrades. Palestinska myndigheter i Ramallah har sedan dess endast haft kontroll över de självstyrande områdena på Västbanken.

2008

Krig med Gazaremsan

Sedan 2001 har palestinska terrorgrupper på Gazaremsan angripit Israel med tiotusentals raketer och granater. Raketerna har efter hand fått allt större räckvidd och sprängkraft, och kan nu träffa hela det centrala Israel. För att stoppa dessa angrepp har de israeliska styrkorna genomfört flera försvarsoperationer, de tre största under årsskiftet 2008/2009, juli till augusti 2014 och under maj 2021.

2020

Nya fredsförslag 

USA lade fram en fredsvision som skulle ge palestinierna en självständig stat på ett område motsvarande Västbanken, men som så många gånger förr sade palestinierna nej till att dela landområdet med en judisk stat.

Under 2020 fick Israel också normaliseringsavtal genom Abrahamsavtalen med Förenade Arabemiraten, Bahrain, Sudan och Marocko.

Iran fortsätter att vara en aktör som är intresserad i att elda på konflikten mellan israeler och palestinier.

Principerna för islamsk sharia är en huvudkälla för stiftandet av lagar, står det i de palestinska självstyrande myndigheternas stadgar. Stöder du stater baserade på sharia?

Är Palestina ett land?

Palestina har aldrig varit ett land, men ett geografiskt område. Även om många länder har erkänt ”Staten Palestina” uppfyller den inte kraven för en stat enligt folkrätten.

”Palestina” har två inkompatibla presidenter, två rivaliserande premiärministrar, bryter mot grundlagens fundamentala regler, ingen fungerande lagstiftande församling, de har inte hållit val sedan 2006, en befolkning som till största delen inte är under deras egen kontroll, inga fastställda gränser, en annan makt som har den militära kontrollen över territoriet och inga realistiska planer för att lösa dessa konflikter.

Ett ensidigt erkännande av en palestinsk stat, utan en framförhandlad lösning, skulle undergräva folkrätten och öppna nya, troligen mer blodiga, kapitel av konflikten.

Vad är Israel-Palestinakonflikten?

Judar och araber har de sista hundra åren varit i konflikt om landområdet Palestina. Från judisk sida har man många gånger visat vilja till att dela området i en arabisk och en judisk stat, men detta har blivit och fortsätter att bli avvisat från palestinsk-arabisk sida. 

I Sverige har vi lätt för att se konflikten som en lokal konflikt mellan israeler och palestinier, men Israel måste också tänka på sin säkerhet i ljuset av hoten från Iran, Syrien, Hizbollah och deras allierade.

Varför är det konflikt i Mellanöstern?

Det är inte bara en konflikt i Mellanöstern, utan många. De flesta konflikterna har ingenting med Israel att göra.

Den kanske största och mest långvariga är konflikten mellan sunni- och shia-muslimer som har varat i över 1300 år. Kurderna är en av de största etniska grupperna i världen som inte har sin egen nationalstat, och de kämpar för självständighet både från Turkiet, Syrien, Irak och Iran.  

Över 400 opinionsmätningar bekräftar att de flesta palestinier vill ha en palestinsk stat från Jordanfloden till Medelhavet (utan något Israel). Bara en minoritet på omkring 30 procent av palestinierna säger att de kommer att acceptera en tvåstatslösning som slutresultat.

Vad är lösningen på Israel-Palestinakonflikten?

Första steget mot en lösning, är att palestinierna är villiga till direkta förhandlingar med Israel. Den palestinska sidan måste också acceptera att Israel har kommit för att stanna som en judisk stat.

Så länge denna acceptansen inte finns, blir det svårt att hitta lösningar även på andra ouppklarade frågor.

Israel återskapades för att vara ett hem och en nödhamn för det judiska folket, och ökande antisemitism på flera ställen i världen, inte minst i det palestinska samhället, visar hur nödvändigt det är att Israel bevaras.

Bosättningar behöver inte innebära något hinder för en palestinsk stat. Israel avvecklade alla sina bosättningar på Gazaremsan 2005. Flera skisser för fred har antytt att Israel kan ge ersättningsområden för de delar av Västbanken som de önskar att behålla.