Senterpartiets ledare Trygve Slagsvold Vedum. (Foto: Peter Mydske, Stortinget, flickr)

Kan resultatet i norska valet leda till det svenska misstaget?

I regeringsförhandlingarna kommer Senterpartiet att utsättas för massiv press från Sosialistisk Vensterparti (SV)och vänsterfalangen inom Arbeiderpartiet (AP) att acceptera ett ensidigt erkännande av ”Palestina” så snart som möjligt.

Före parlamentsvalet lovade AP, SV, Miljøpartiet De Grønne (MDG), Rødt och Venstre (V) att erkänna “Palestina” som en stat. Dessa partier fick 80 av 169 platser i valet och har därmed inte egen majoritet för åtgärden.

Men stater erkänns inte av parlament, de erkänns av regeringar. I regeringsförhandlingarna kommer Senterpartiet att utsättas för massiv press från SV och vänsterfalangen inom AP att acceptera ett ensidigt erkännande av ”Palestina” så snart som möjligt. Drömmen för de anti-israeliska krafterna är att en ny norsk regering kopierar Sveriges S och MP-regering från 2014, som erkände “Palestina” i sin regeringsförklaring.

Vad säger Senterpartiet om kravet? “Senterpartiet anser att tidpunkten för erkännandet av en palestinsk stat måste beaktas i förhållande till förhandlingarnas framsteg om ett fredsavtal som grund för en tvåstatslösning”, skrev partiet före valet.

Detta borde i princip vara tillräckligt för att döda idén. Under de senaste åren har den palestinska sidan satt ett effektivt stopp för alla förhandlingar med Israel. Men när Senterpartiet sitter i regeringsförhandlingar måste de ha starkare argument än så.

Uppfyller inte kraven på en stat

1991 utarbetade europeiska länder “Riktlinjer för erkännande av nya stater i Östeuropa och Sovjetunionen”. Bland annat betonades att stater måste respektera FN-stadgan, ha särskild respekt för rättsstatsprincipen, demokrati och mänskliga rättigheter, ge garantier för etniska och nationella gruppers och minoriteters rättigheter, respektera att gränser inte kränks och en skyldighet att lösa regionala meningsskiljaktigheter med diplomati eller medling. Den palestinska myndigheten bryter systematiskt mot dessa krav.

Europeiska länder krävde att de stater som uppstod efter Jugoslaviens upplösning skulle “förbinda sig innan erkännande, att anta konstitutionella och politiska garantier som säkerställer att de inte har några territoriella krav mot ett grannland”. Europeiska länder krävde också att stater inte skulle använda fientlig propaganda mot en grannstat.

Palestinska självstyrande myndigheten har territoriella anspråk mot grannländerna och en fientlig propaganda mot Israel som en integrerad del av sitt skolsystem och i offentliga medier. Kommer palestinierna att gå med på att lösa alla konflikter med Israel fredligt? Fram till nu har de vägrat att sluta använda det de kallar “motstånd”, men som i praktiken är terror och blodigt våld.

Att erkänna en palestinsk stat innan det finns en förhandlad lösning skulle vara ett brott mot tidigare ingångna avtal. Det skulle vara föraktfullt för Norges roll som vittne till Oslo II-avtalet.

Ett symboliskt erkännande ändrar inget

För det andra skulle ett norskt erkännande inte hjälpa mer än vad ett svenskt erkännande har gjort – nämligen ingenting. Det finns ett antal olösta frågor i konflikten mellan israeler och palestinier, såsom Jerusalem, flyktingar, gränser, bosättningar, säkerhet och vatten. Ett norskt erkännande av en palestinsk stat kommer inte att hjälpa till att lösa något av dessa.

Det är väl etablerat i folkrätten att gränstvister bara kan lösas av de stater som är inblandade i den pågående gränskonflikten. Andra aktörer som inte är en del av konflikten kan inte tvinga fram en lösning. Varken i Oslo eller i New York kan det avgöras var gränsen mellan Israel och en eventuell palestinsk stat ska vara.

Det finns för närvarande över 40 bilaterala avtal mellan Israel och den palestinska självstyrande myndigheten. Om en palestinsk stat upprättas utan en förhandlad lösning, kommer grunden för många av dessa bilaterala avtal att falla bort. Om andra stater bidrar till detta, undergräver det integriteten för folkrätten.

Skulle skada Norges diplomatiska roll

För det tredje kommer ett norskt erkännande att direkt skada norska intressen, det kommer att minska Norges diplomatiska möjligheter avsevärt. Det förväntas att Norge kommer att sluta som ledare för givarlandsgruppen, i samma ögonblick som ett ensidigt norskt erkännande ges. Därmed försvinner viktiga norska kontaktytor med USA, FN och EU. Om tidigare utrikesminister Jonas Gahr Støre och de mindre radikala delarna av AP inte betonar detta argument starkt, finns det anledning att frukta att Norge kommer att kopiera Sveriges stora misstag.

Centerpartiet bör hålla fast vid linjen för partiets utrikespolitiska talesperson under den föregående stortingsperioden. “Centerpartiets ståndpunkt att vi inte kommer att erkänna Palestina förrän Palestina erkänner Israel”, sa Liv Signe Navarsete 2014. Ända sedan 1947 fram till idag har palestiniernas brist på erkännande av Israel varit det främsta hindret för palestinierna att få en egen stat.

Share on facebook
Share on Facebook
Share on twitter
Share on Twitter
Share on email
Email
Share on whatsapp
WhatsApp
Share on print
Print
Share on telegram
Telegram