Antisemitism – vad är det?

Dagens antisemitism (Illustration enligt mfa.gov.il)
  • Kritik som vanemässigt endast kritiserar Israel och samtidigt inte bryr sig om mycket värre handlingar utförda av andra länder.
  • Att jämföra Israel med Nazi-Tyskland.
  • Att ifrågasätta den judiska staten Israels existens, istället för att kritisera ett specifikt regeringsbeslut.
  • Att försöka delegitimera, bojkotta och isolera Israel istället för att försöka förändra förhållanden som man vill förbättra.
  • Att använda icke-demokratiska medel för att demonisera, försvaga eller förgöra det israeliska samhället.

Man kan ha enbart positiva, blandade eller enbart negativa åsikter om en enskild person, utan att vara rasist. Om man emellertid har enbart negativa uppfattningar om alla individer i en folkgrupp, då är man rasist. Rör det sig om judar, kallas det antisemitism, judefientlighet eller judehat.

IHRA:s definition av antisemitism

International Holocaust Remembrance Alliance (IHRA) antog 2016 en arbetsdefinition av antisemitism, som Sverige skrev under 2020:

”Antisemitism är en bestämd uppfattning om judar som kan uttryckas som hat mot judar. Språkliga och fysiska uttryck för antisemitism riktas mot judiska eller icke-judiska personer och/eller deras egendom samt mot judiska institutioner och religiösa samlingsplatser.”

Vad är antisemitism enligt Svenska Kommittén mot Antisemitism (SKMA)?

”Antisemitism betyder fördomar och fientlighet mot judar därför att de är judar. Det handlar dels om stereotypa föreställningar och myter, dels om en negativ inställning till judar som grupp. Den kan uppträda som allt ifrån ganska milda fördomar till ett ursinnigt hat. Den kan framträda som attityder och tankemönster men också som teologi och ideologi. Den kan yttra sig som verbala påståenden, social och legal diskriminering och våld. Som historien visar kan antisemitism även utmynna i fördrivning och folkmord.”

Ordet antisemitism

Under 1800-talet hade rasforskningen skapat en teori om en ”semitisk ras”, den judiska ”rasen”. Termen var en mix av ordet semitiska språk och en etnisk klassificering av vad man ansåg vara bättre och sämre folkgrupper. Medan den så kallade ”ariska rasen” tillskrevs goda egenskaper, hittade man på dåliga egenskaper för judar. De som angrep judarna på slutet av 1800-talet kallade sig för antisemiter, som gav en vetenskaplig och modern klang, till skillnad från den gamla kristna judeförföljelsen. Fler språk än hebreiska är semitiska. Det väsentliga är att ordet antisemitism är fördomar och fientlighet mot judar.

Är antisemitism brottsligt?

Antisemitism är brottsligt om landet har en lag mot antisemitism.

Antisemitismen i Europa och Sovjet

Antisemitismen i Europa har de senaste 150 åren fått bränsle av ekonomiska kriser, politiska konflikter. Antijudiska stämningar har utnyttjats av politiska extremister, där resultaten av de ryska bolsjevikerna och tyska nazisterna, är de mest fasansfulla.

Den största skulden för den europeiska antisemitismens är den judefientliga delen inom kristendomen. Kristendomen utvecklade sig från judendomen som en separat religion och konkurrerade med moderrörelsen. Judendomen vägrade erkänna Jesus som Messias, och att kyrkan ersatte judendomen. I denna kamp antog kristendomen en antijudisk teologi som fick förödande konsekvenser för den judiska minoriteten i Europa.

Nazitysklands rasistiska folkmord på Europas judar under andra världskriget har sin viktigaste förklaring i exploaterat judehat. De industriella massmorden på 6 000 000 judar ledde till att 2/3 av Europas judar, motsvarande 1/3 av världens judar, förintades tillsammans med oersättliga historiska och kulturella värden.

Tsarrysslands pogromer intensifierades runt inbördeskriget 1917–1921 med 60 000 mördade judar och 1 000 nedbrända judiska samhällen. Josef Stalins Sovjetunionen förnekade den judiska identiteten, krävde assimilering och förbjöd judisk undervisning och utvandring. För att motarbeta Storbritannien stödde han bildandet av Israel, men från 1948 till sin död 1953 var han extremt fientlig mot allt judiskt, som han oftast kallade ”sionistiskt”. Antijudisk politik exporterades till satellitstaterna i Östeuropa.

Kortvarig minskning av antisemitism efter WWII

Efter andra världskriget framkallade bilderna och rapporterna från förintelselägren i många länder ett kraftigt avståndstagande från antisemitism. Öppen fientlighet mot judar i demokratiska länder ansågs inte passande. Antijudiska fördomar och konspirationsteorier levde dock kvar under ytan.

Åter ökat judehat

Det tabu som kortvarigt minskat judefientligheten försvagades i slutet av 1960-talet. Det ökande antalet ickedemokratiska och islamiska länder i FN, har använt dess institutioner som en bas för att legitimera antisemitism. Demokratiska länder har ofta av egna politiska och ekonomiska intressen valt att inte motverka rasism. I början av 2000-talet har antisemitismen ökat kraftigt och vävts samman med antisionism, fientlighet mot staten Israel.

Folkmordet på judar i Europa skapar hos många en skuldkänsla. Detta har ibland lett till en motreaktion hos både enskilda och stater. Förminskning eller förnekelse av Förintelsen, konspirationsteorier och försök att jämföra judar med nazister är osannolika händelser som ändå sker.

Judefientlighet i arabvärlden

Området runt Jerusalem har, som många ställen på jorden, haft återkommande krig mellan folkgrupper. När judarna kom dit för cirka 3 900 år fortsatte dessa strider mot beduinstammar och bofasta, men även nya grupper invandrade som filistéerna, egyptierna, assyrierna och babylonierna.

Fördomar och hat mot judar används i den israelisk-palestinska konflikten. Den antisemitiska teorin om att judarna styr världen, lever även genom termen ”Mellanösternkonflikten”. Israel ges skulden för krigen i Mellanöstern, men har inget med inbördeskriget i Syrien eller med Iran-Irakkrigen att göra. Den religiösa kampen för islamska dominans över judendomen i Mellanöstern färgas av tydligt judehat.

Även om det generellt fanns en större tolerans för icke-muslimer i den muslimska världen jämfört med i det kristna Europa, fanns det också förakt och diskriminering av judar. Den europeiska, kristna antisemitismen spreds i Mellanöstern på 1800-talet. Efter första världskriget och ökad invandring till brittiska Palestina förstärktes denna. 1882 – 1947 invandrade cirka 1 000 000 araber, men bara 600 000 judar. Det var dock den judiska invandringen som främst ifrågasattes och var rasistiskt färgad.

Den muslimska antisemitismen förstärktes efter Israels bildande 1948. Riskerna för den miljon judar som levde i Nordafrika och Mellanöstern drev i stort sett alla på flykt. Idag är de judiska samhällena, som ofta funnits där i tusentals år, borta och judarna etniskt rensade. Politiskt och religiöst exploaterat judehat i totalitära stater har dödat en historisk judisk kultur i Mellanöstern och Nordafrika. 70% av Israels befolkning lär ha sin bakgrund från detta område och kallas mizrachi.

Antisemitism i USA

Även om USA varit en fristad för förföljda judar under ett par hundra år, fanns det judehat bland kristna, vit-maktrörelser som KKK, men även bland den färgade befolkningen och i BlackLifeMatter-rörelsen. Anti-Defamation League (ADL) bildades redan 1913 i New York för att stoppa fördomarna och förföljelsen mot det judiska folket. De kämpar fortfarande mot all rasism, oavsett folkgrupp.

Antisemitism i Sverige

För svenska judar utgör högerextrema, ultranationalistiska vit makt-rörelser och radikala islamister stödda av vänsterextrema, autonoma rörelser de största hoten. Avsaknad av politisk förståelse för Israels situation hos majoriteten av Sveriges politiska partier, försvårar också svenska judars situation. Svenska regeringens nästan fullständiga stöd i FN för de orimligt många fördömande, fientliga resolutionerna mot Israel, rättfärdigar antisemitismen i Sverige.

“Om jag inte försvarar mig själv, vem kämpar då för mig? Och om jag bara försvarar mig själv, vem är jag då?”

Hillel, en av judendomens stora lärare

Vanliga antisemitiska fördomar

Anklagelse om Kristusmord

Anklagelsen tillkom i tidig kristendom och har varit central i kristen antisemitism. Alla judar i alla tider gjordes kollektivt skyldiga till att ha korsfäst Jesus. Denna lögn har orsakat stor förföljelse och diskriminering av judar i Europa.

Judendomen som kristendomens motsats (antitetisk teologi)

Här ställs judendomen i motsats till kristendomen; kristendomen beskrivs som andlig, kärleksfull och förlåtande, medan judendomen framställs som krass, bokstavstrogen och oförsonlig.

Hämndlystnad

Fördomen om judendomen eller judarna som hämndlystna, hänger ihop med tanken om judendomen som kristendomens motsats. När Israels politik beskrivs som ”hämndlysten” eller ”öga för öga, tand för tand-mentalitet” är det en rest från antitetisk teologi.

Judisk makt

Föreställningar om en oerhörd och farlig judisk makt är framträdande i antisemitiskt tänkande i Europa från 1200-talet. På 1800-talet fick judar större möjligheter i samhället och idéerna om judars makt ökade. Enstaka judars ekonomiska och sociala framgångar spädde på förtalet ytterligare. Konspirationsteorier iscensattes av grupper som ville behålla sina privilegier. Nazisterna utvecklade denna rasism ytterligare och uppviglade massorna att tro att judarna kontrollerade och styrde allt i Tyskland och i världen. Utryck som ”den internationella judendomen” och ”den judiska lobbyn” är än idag antisemitiska fördomar som är till för att skapa en misstro mot hela det judiska folket.

Brunnsförgiftning och spridning av pesten

Orsaken till pestepidemi under 1300-talet var okänd, men judar som levde isolerade från övrig befolkning drabbades mindre. Vissa anklagade judarna som skulle ha förgiftat brunnarna. Resultatet av anklagelserna blev massakrer på tusentals judar. Liknande antisemitiska påståenden sker än i Mellanöstern.

Ritualmord

Myten uppstod i Europa under 1100-talet men lever kvar. Idén är att judar vid firandet av den judiska högtiden Pesach skulle kidnappa och döda kristna barn för använda deras blod i bakandet av det osyrade brödet. Anklagelser om judiska ritualmord, sker än idag i islamiska världen.

Penningdyrkan, girighet och utsugning

Denna bild kan härledas till runt 1400-talet. Då förbjöds judar att arbeta inom en rad vanliga yrken och fick istället ägna sig åt handel, penningutlåning och skatteindrivning.  Dessa yrken var inte populära hos allmänheten som förtalade judarna för girighet och ocker. De här ekonomiska stereotyperna är bland de mest seglivade fördomarna.

Judisk världskonspiration

Vanföreställningar om judiska sammansvärjningar uppstod på medeltiden. Man trodde att judar ville förinta alla kristna och att de konspirerade med frimurare. På 1800-talet publicerades en rad böcker som varnade för en judisk konspiration mot kristna, den ”ariska rasen” och mot länder. Sions vises protokoll var en förfalskning utförd av den ryska hemliga polisen som utgavs 1903. Boken påstås vara ett protokoll fört vid ett hemligt möte med judiska ledare som planerar en judisk världskonspiration. Redan 1921 bevisade tidningen The Times sanningen, men skriften kom ändå att få en enorm spridning och fick en central roll i den nazistiska retoriken. Den sprids i massupplagor i arabvärlden.

Rasistiska stereotyper

Rasbiologin hade under 70 år fram till slutet av 1940-talet infört en ny dimension av rasism mot judar. De negativa personliga egenskaper som påstods karaktärisera judar, gavs även en kroppslig bild.  Judar framställdes som biologiskt annorlunda. Det yttre ansågs spegla det inre. I antisemitisk propaganda skulle judar se ut att vara underlägsna och farliga med krokig näsa, feta läppar och kloliknande händer. Detta var en metod för att förhindra att judar konverterade till kristendomen – utseendet skulle de inte kunna ändra enligt den biologiska rasismens plan.

“Antisemitism börjar med judarna, men slutar aldrig med judarna”.

Deborah Lipstadt, “Denying the Holocaust”